Varför kan du inte bara vara frisk, kära mamma? Varför kan inte du få må bra?
Skulle jag ha möjligheten skulle jag ge dig mitt liv, om jag var säker att du skulle få leva bra.
Hela dagen idag har jag gått med en klump i magen, med ett tappert försök att ignorera tankarna på vad du ska gå igenom imorgon. Jag vet att du har känt det, även om jag inte visat dig. Du känner mig, utan och innan. Men det är klart, vi har alltid varit nära, vi har alltid vetat att vi står vid varandras sida, all the way, alltid.
Du har aldrig lämnat mig i sticket, du har fått mig att tänka klart SÅ många gånger. Du har alltid vetat vad du ska säga och när du ska säga det, och många gånger har det irriterat mig självklart, men du är min mamma! Det är ett under att vi inte haft ihjäl varandra.
Haha, alla minnen. Fyllepromenader och måltider, all skönsång i bilen, alla random roadtrips till Mcd för att äta en fiskburgare.
Alla golvknak på alla affärer, alla gånger du suttit och hållt mig i dina armar när jag egentligen bara har velat springa bort. Så långt bort jag kan. Du är den som alltid funnits där, som gått igenom livet med mig, i det svåra, även det lätta. Som stöttat mig i alla val jag gjort, dumma som smarta, som klappat mig på axeln och sagt "vad var det jag sa?" så jäävla många gånger. Som hjälp mig upp när jag trillat ner. Som har suttit och torkat spyor efter operationen, hållt spypåsar hit och dit FASTÄN du lever med det abnormaste spyfobin som finns. Som alltid har hållit mig bakom din rygg, som beskyddat mig mot idioter till läkare och människor, som tog mig från allt det dåliga och gav mig det bästa liv jag kunnat tänka mig.
Jag klarar mig inte utan dig mamma, ingenting får hända dig imorgon. Då blir jag aldrig hel igen. Aldrig. Dör du, dör jag med dig. Det finns ingen som skulle kunna lysa upp mitt liv på det sätt du gör.
Även om jag många gånger kan vara otacksam och sur och jävlig så vet du innerst inne att även om jag skulle få välja vem eller var som helst, skulle det vara DU som var mitt val. Du är min bästa vän, min vapendragare. Vi är så lika i olikheterna. Utan du, ingen jag.
Finns inte ord fina nog, du är världens bästa vän, en ännu bättre mamma. Den som kommer äga mitt hjärta och min respekt för resten av livet.
<3