Jag måste skriva.
jag minns inte sist jag kände såhär, det känns som att allt inuti min har gått sönder. Som om något jätte-jätte hemskt har hänt.
Ingen panikångestattack, det har jag redan uteslutit.
Känns mer som om jag är ledsen, som att jag bär på en stor sorg.
Men jag kommer inte på vad det är. Som jag säger, jag minns inte sist jag kände så här.
Det är verkligen så förvirrande. Jag vill bara kunna ta på det, veta vad det är som får mig att känna såhär. Så jag kan vara ledsen en stund och sen låta det gå över.
Jag känner mig lättad, ingenting som äter på min inifrån.
Och det är rätt skönt att känna, för en gångs skull. Som jag skrev i förra inlägget. Apati, egentligen känner jag inte så mycket. Jag blir mer "plan" på min medicin.
Ska rådgöra med min läkare om vad jag ska göra för att få bukt på allt som är. Behöver kanske testa någon annan medicin. Fast, jag vet egentligen inte om jag vill det.
Åh, vad jobbigt allt blev. Nu ska jag råda min svägerskas råd,, bara tycka att allt är skit. Speciellt för att jag inte har någon mjölk till mitt té.