Idag är en dag då jag funderar på när det förflutna ska sluta komma ikapp mig, när jag ska kunna släppa på det som varit och bara gå vidare, bygga mig ett nytt liv med tillit och säkerhet. Inte en osäkerhet som äter upp mig inifrån, utan en enda tveksamhet.
Det kanske kommer med tiden, eller så gör det inte det. Det är så jävla svårt att veta, önskar bara att det var möjligt att se vart man är om så bara om några månader, se om man växt som människa, om man kan släppa på spärrarna och bara köra. Eller om det hade varit lika bra att backa direkt från början och skapa sig något annat än det som för tillfället är.
Allt bara snurrar, hela jävla tiden. Fram och tillbaka, till ruta ett.
Tror aldrig någonsin jag känt mig såhär jävla värdelös och skamsen, känns som att jag inte alls är den som jag strävade efter att bli när jag gjorde mina val tidigare detta år, vet inte riktigt vart jag trampade snett, något är det som förorsakar att jag känner såhär, men vad det är och hur länge det ska hålla på har jag ingen aning om alls.
Önskar bara att det kunde ge med sig och bli bra, den enda som kan göra något åt det är ju egentligen jag, jag ska göra allt i min makt för att lyckas, risken finns bara att jag dör på vägen.
Det är mycket jag skulle behöva ta itu med, några val jag måste göra, och se vart jag hamnar. Det är en stor risk med tanke på hur jag känner nu och valen måste göras snart, det är ingenting som kan vänta hur länge som helst, även det hänger på mig. Någonting som jag måste göra, val jag måste ta och se vart jag hamnar.
Mitt i allt ser jag tillbaka i livet om två år och är glad över valen jag gjorde, eller så ser jag tillbaka och ångrar allt. Antingen blir det till något positivt eller till något negativt, svårare än så är det inte. Det gäller bara att våga chansa och ta steget så ser man vart man hamnar.
Långt inlägg, sorry för det.