Vet inte om det är tio månader av ren och kär känsloblockering och apati som kommer och kickar mig i ansiktet eller om det bara är så att jag vågar släppa på allt och faktiskt känna efter.
Hur som helst är det positivt, jag känner mig ren, det är som om allt som tungt mig äntligen lämnar min kropp på olika sätt.
Det enda som egentligen är jobbigt i allt det här är att känna saker som jag tidigare inte gjort, nya känslor och tankar som bubblar upp i huvudet, kanske är det en gnutta rädsla med tanke på allt som varit tidigare eller så är det bara rädsla att förlora det jag numer känner mig trygg i?
Åskan kom på besök i förmiddags på jobbet, regn är sjukt renande, det är som om alla problem sköljs av kroppen så det inte längre syns hur trasig man egentligen är.
Ibland finns det så mycket saknad som man inte riktigt vet vart man ska göra av den, saknad efter människor likväl som djur som inte alls var menade att lämna oss så tidigt. Himlens finaste änglar som numer sitter med svans eller gloria och tittar ner på oss och skyddar oss genom alla olyckor.
Nu ska jag fortsätta njuta av kvällen utan att fundera alldeles för mycket, och istället försöka ta dagarna som dom kommer, oavsett vad jag känner för tillfället eller inte, allt blir bra i slutändan. Puss alla hjärtan.
Och till mina finaste älskade vänner, FAN vad jag saknar er allihopa. Jag ska komma och pussa och krama på er så fort jag kan! Love