Jag har fortfarande en väldigt lång bit på vägen till tillit, men jag är redo att kämpa för det. Och jag har all hjälp från Antons sida, jag kan inte med ord beskriva vad denna människa tillför i min vardag. Vilken liv han har gett mig. Från att vara på botten, har jag nu kommit till toppen.
Att sedan kunna sitta och skriva det här utan att ens tveka, eller behöva sudda en enda gång. Att veta att det är total sanning, vi är sanning, vi är livet. Fan, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Tror det är första gången jag ställer den frågan ur ett positivs perspektiv. Den sista pusselbiten har äntligen fallit på plats. I <3 U, forever and always!