Känner höstlulten, myskänslan iklädd onepiecen, jag känner mig euforisk.
Jag lever, jag hade kunnat vara död idag. Men det är jag inte, jag lever och det är som att jag på något underligt sätt känner livet i mig. Jag känner hur det bubblar i kroppen och tankarna på livet jag får leva skenar i skallen på mig! Jag känner allt för ofta stress över att jag måste ha en förändring i livet, men jag är här nu, jag är här idag och jag lever. Det får räcka så för en stund.